Hem > Artiklar > Fotografering > Exponeringsknep

Exponeringsknep

Exponeringskompensation

Exponeringskompensation innebär att man manuellt finjusterar de exponeringsinställningar som kameran kommer fram till automatiskt. Det är fotografens sätt att säga till kameran: "oavsett vad du kommer fram till för exponering så vill jag ha bilden aningen ljusare (eller mörkare)".

Vissa kameror kan ha en knapp som man trycker på för att justera exponeringskompensation, andra kanske har en ratt man vrider på, och ytterligare modeller kan kräva att man ger sig in i ett menysystem. Symboliken är i vilket fall som helst oftast densamma och här ser vi ett exempel på den:

Exponeringskompensation

I vilket fall som helst ställer man in kompensationen i steg. Ett steg minns du från artikeln om fotograferingens grunder: det innebär en dubblering eller halvering av ljusmängden, dvs. exponeringen. För att göra ännu finare justeringar kan kameran tillåta att man utför exponeringskompensation i halva eller tredjedels steg. Många kameror tillåter kompensation upp till två steg, vissa modeller kanske kan gå ännu längre.

Man kan justera exponeringskompensation åt två håll. Positiv kompensation (förkortas med ett plustecken) betyder att man gör bilden ljusare, medan negativ kompensation (minustecken) gör bilden mörkare. Eftersom ljusmätaren fungerar så ointuitivt som den gör betyder det att även exponeringskompensation kan tyckas lika knepigt. Vid mörka motiv måste man nämligen använda negativ (mörkare) kompensation, och ljusa motiv måste överexponeras!

Är detta krångligt att förstå, återgå till själva essensen i exponeringsproblematiken. Titta på LCD-skärmen efter att du tagit bilden. Blev bilden fel: gör om och gör rätt. Blev bilden för mörk: kompensera positivt (plus). Blev bilden för ljus: kompensera negativt (minus).

Exponeringslås

Som du minns från artikeln om ljusmätning är ljusmätaren hela tiden aktiv, och mäter olika beroende på hur kameran riktas. Är exponeringsinställningarna satta på någon form av automatik kommer ju dessa att ändras i takt med att ljusmätaren skiftar fram och tillbaka. För att åsidosätta detta använder man exponeringslåset. Aktivera låset, och kameran fryser den aktuella exponeringsinställningen. På så sätt kan man ta en hel bildserie där exponeringen är exakt samma på varje enskilt fotografi.

Det kluriga är att exponeringslås fungerar och aktiveras annorlunda på olika kameror. Vissa kameror låser både autofokus och exponering när avtryckarknappen hålls nedtryckt till hälften, andra har en särskild knapp (eller kombination av knappar) för att låsa exponering i ett separat moment. På en mer avancerad kamera kan du kanske konfigurera i detalj hur knappen för exponeringslås fungerar. Här hänvisar jag raka vägen till kamerans instruktionsbok, men om du vill testa själv kan du använda följande metod:

Manuellt läge

På en manuell kamera, eller i manuellt läge på en automatisk kamera, är exponeringslås irrelevant. Uppenbarligen kan exponeringen inte ändras förrän du själv manuellt justerar den! Däremot är exponeringskompensation fortfarande aktuellt, eftersom ljusmätaren fortfarande fungerar som vanligt även i manuellt läge. Skillnaden är att man får tänka lite annorlunda.

I manuellt läge kommer kameran uppenbarligen inte att justera bländare, slutare eller ISO så att de passar det uppmätta exponeringsvärdet. Däremot kommer den att visa en liten skala i sökaren som talar om hur kamerans nuvarande inställningar matchar det uppmätta exponeringsvärdet. Detta kan sedan svänga vilt fram och tillbaka beroende på hur du riktar kameran och om eller hur ljusmätaren feltolkar motiven i fråga:

Kameran är inställd på att exponera exakt som ljusmätaren föreslår:

+ .  .  0  .  . -
        0

Underexponering med 2/3 steg:

+.  .  0  .  .-
       000

Överexponering med 1 steg:

+.  .  0  .  .-
    0000

Underexponering med mer än 2 steg:

+.  .  0  .  .-
       0000000>

I det här fallet är det också värt att påpeka att kameran endast tänker i exponeringsvärde. Om du sedan väljer att justera bländare, slutare eller ISO för att göra exponeringen är helt upp till dig som fotograf och vad du vill åstadkomma med bilden.

Mät på rätt ställe

Exponeringskompensation kan mycket väl räcka till för att gradvis närma sig korrekt exponering, framför allt om man har tid att plåta, kolla LCD, justera och repetera. Men ibland kan det vara effektivare att ta en ögonblicksbild av korrekt exponering. Om man ställs inför ett komplicerat motiv, använd spotmätaren för att välja ut en nyans som skall avbildas med ett medelvärde. Ett annat alternativ är att fortsätta använda sin centrumvägda eller flerzonsmätare, och i stället rikta om kameran.

F16-regeln

F16-regeln är en tumregel för att gissa korrekt exponering beroende på vädret. Man ställer först in slutartiden så att den matchar ISO-talet (1 genom ISO-talet eftersom slutartiden är en fraktion av en sekund). Om känsligheten är inställd på ISO 100 skall alltså slutartiden vara 1/100 sekund, eller så nära som det går att komma (kanske 1/125s). Vid ISO 200, välj 1/250 (eller 1/200 om det är möjligt), och så vidare. Därefter ställer man in bländartalet efter vilka ljusförhållanden som råder:

LjusförhållandenBländare
Snö/sandF22
SolF16
DisigtF11
MuletF8
Mycket muletF5.6
Skugga/solnedgångF4
Motljus+ 1 steg

Att den heter just F16-regeln kommer sig av att det är bländare F16 som gäller i solljus, och på engelska kallas denna tumregel för the Sunny 16 rule.

Självfallet är man inte bunden till dessa bländar- och slutartal. Den fotografiska triangeln ger att vid en justering av bländaren måste någon av de andra parametrarna ändras på motsvarande sätt. Öppnar man bländaren till F11 i solljus måste man antingen dubbla slutartalet (t.ex. från 1/125 till 1/250) eller sänka ISO-talet (t.ex. från 200 till 100).

F16-regeln uppstod ursprungligen i systemkamerans barndom, då det kanske inte var självklart att en kamera hade en inbyggd ljusmätare, eller då ljusmätaren drevs av ett litet klockbatteri, som givetvis alltid tog slut precis när man inte ville det. Därför kan man fråga sig vad regeln har för relevans i dagsläget. När allt kommer omkring är de flesta moderna kameror helt elektroniska, samtliga har en ljusmätare, och om batteriet tar slut så är en strejkande ljusmätare det minsta av ens problem.

F16-regeln är ändå bra att ha i bakhuvudet när man är ute och fotar, för den ger en en viss verklighetscheck. Ljusmätaren är ju som bekant inte ofelbar, och med hjälp av F16-regeln är det möjligt att göra en snabb överslagsräkning för att se om kameran verkligen exponerar rätt för de rådande ljusförhållandena. Är slutartiderna onormalt korta kanske man råkat ställa in ISO 1600 i fullt dagsljus, vilket är onödigt. (Eller också är det bara jag som är klantig nog att göra en sådan sak.) Är de onormalt långa kanske kameran har feltolkat motivet och försöker att överexponera.