Filter

Filter är glasbitar som monteras framför objektivet för att manipulera färgen, intensiteten eller kontrasten på det infallande ljuset.

De vanligast förekommande filtren är inskruvningsfilter, som på bilden ovan. Dessa filter är monterade i en kort cylinder som har utvändiga gängor i ena änden och invändiga i den andra. De utvändiga gängorna passar i objektivets filtergänga och i de invändiga gängorna går det att skruva i ytterligare filter. På bilden nedan illustreras ett objektiv med två staplade filter:

Polariseringsfilter

Polariseringsfiltret är det första och kanske enda filter som man bör skaffa till sin digitalkamera. Polfiltret reducerar eller eliminerar reflexer från icke-metalliska ytor, och därmed avses ljus som reflekteras på syreatomer i atmosfären samt på blanka ytor såsom glas, vatten eller löv. Effekten blir en ökad kontrast mellan moln och himmel, samt att blänk och reflexer reduceras kraftigt. Här är ett typiskt sommarmotiv utan polariseringsfilter:

Om man monterar polfiltret händer en del saker:

Polfiltret går att rotera så att fotografen kan experimentera med olika grader av filtrering. Man ser direkt effekten av polarisering i kamerans sökare. Polariseringseffekten blir som starkast vid 90 graders vinkel från det infallande solljuset. Detta får också konsekvenser när man använder polfilter med vidvinkelobjektiv: eftersom bildvinkeln är så pass stor varierar polariseringen genom hela bilden.

Polfilter är viktiga eftersom de är de enda filter vars effekt inte går att simulera i efterhand i ett bildbehandlingsprogram. Du bör dock vara vaksam på att polfiltret stjäl en del ljus, kanske så mycket som två steg. Detta innebär att slutartiderna kan gå upp även i bra ljus.

UV-/skyddsfilter

Jag hör till den kategori av fotografer som konsekvent ger rådet att inte använda skyddsfilter eller UV-filter. Det finns flera anledningar till detta:

• Man måste ha ett skyddsfilter för varje objektiv, vilket snabbt plockar på kostnadsmässigt.
• En digitalkamera har redan inbyggd filtrering mot UV-strålning.
• Det är bara förhållandevis dyra skyddsfilter som inte påverkar bildkvaliteten nämnvärt.
• Små repor, fingeravtryck och fläckar har förvånansvärt mindre inverkan på bildkvaliteten än man skulle kunna tro.
• Repor och fläckar är faktiskt enklare att ta bort med linsvätska, optikpapper och/eller mikrofiberduk än vad man kan föreställa sig.
• Ett motljusskydd ger bättre skydd mot stötar och tallande fingrar än ett skyddsfilter – och har stora fördelar i och för sig själv.
• Ett skyddsfilter som splittras ställer sannolikt till med mer skada än om objektivet hade varit naket från början.

Gråfilter

Gråfilter kallas även för ND-filter, där ND står för neutral densitet. De är färgneutrala och upplevs därför som grå. Syftet med ett gråfilter är att reducera mängden ljus som når bildytan, så att man kan fotografera med stora bländaröppningar, långa slutartider eller snabb film i gott ljus.

Gråfilter finns i många olika styrkor: 1 stegs reducering, 2 steg, 3 steg, etc. De kan också kombineras för att öka reduceringen. Vissa tillverkare erbjuder variabla gråfilter, där man kan ställa in reduceringen från 0,5 steg upp till 8 eller 10 steg.

Graderade gråfilter har olika densiteter i olika delar av filtret, och antingen en skarp eller en gradvis övergång mellan densiteterna. De används i de fall då man t.ex. vill exponera himmel och land annorlunda i ett fotografi. Graderade gråfilter fungerar bäst som rektangulära filter, eftersom man då kan positionera graderingen exakt där man vill ha den. Graderade inskruvningsfilter lägger alltid övergången i mitten av filtret.

Hemuppgift: Använd F16-regeln för att räkna ut vilken slutartid du bör använda för bländare F1.4 i dagsljus. Räkna sedan på vilken bländaröppning du bör använda för att nå 1-2 sekunders exponeringstid i dagsljus – utan att blända ner så långt att diffraktion blir ett faktum. Slutligen: ta reda på vilka kombinationer av bländare och slutare som går att använda i dagsljus med filmkänslighet ISO 400 och en kamera som inte går längre än 1/1000 sekund.

Färgfilter

Färgfilter används i regel inte inom digitalfotografering. I den mån man behöver korrigera för ljuskällors varierande färgtemperatur görs detta med vitbalansinställningen. Kreativ manipulering av färger, eller konvertering till svartvitt görs enklast i efterhand i ett bildbehandlingsprogram – och då har man även fortfarande tillgång till originalbilden!

Filtergänga

Filtergängan sitter längst fram på många objektiv:

Då det är objektivets storlek och utformning som styr dimensionen på filtergängan finns det ingen filtergänga som passar samtliga objektiv. Däremot finns det ett avgränsat antal standardiserade dimensioner, och optiktillverkarna verkar i möjligaste mån anpassa sig till dem. T.ex. är 52 mm och 58 mm vanliga filterdimensioner för konsumentinriktad optik, 62-72 mm för mer avancerade objektiv, och 77 mm den inofficiella standarden för proffsobjektiv.

Filtergängans diameter står alltid utskriven någonstans på objektivet, på det nedanstående exemplet längst till höger på baksidan av objektivet, leta efter texten ø52:

Alla objektiv har inte filtergängor på grund av frontelementets storlek och/eller utformning, eller för att de har en så pass stor betraktningsvinkel att det är omöjligt att montera ett filter utan att vinjettering uppstår. I vissa fall kan det vara möjligt att sätta in ett insticksfilter i den bakre delen av objektivet, i andra kanske det bara går att göra färgkorrigering med hjälp av färgad plast som monteras efter den bakre linsen.

Filterfaktor

En av de stora nackdelarna med filter är att de reducerar ljusmängden som når bildytan oavsett om detta är meningen eller inte. Därför bör en filtertillverkare ange den så kallade filterfaktorn för varje enstaka filtertyp. Filterfaktorn talar om för fotografen hur mycket ljus som filtret absorberar, och som vanligt inom fotografering uttrycks detta i steg.

På en digital spegelreflexkamera finns det dock i gengäld en fördel i att ljusmätaren mäter genom objektivet, så den räknar automatiskt med ljusbortfallet. Det enda man behöver tänka på själv är att eventuellt ljusbortfall kan medföra skakningsoskärpa och att fotosituationen därmed kan kräva någon form av stativ.