Hem > Artiklar > Fotografering > Förlängningsfaktor

Förlängningsfaktor

Förlängningsfaktorn är skillnaden i storlek mellan en 35 mm filmruta och en digitalsensor. Begreppet illustrerar skillnaden i bildvinkel som uppstår när ett objektiv för 35 mm film i stället monteras på en digitalkamera i det mindre halvformatet:

Bildvinkel vid 50 mm, frlängningsfaktor med nedtoning

En 35 mm filmkamera ser hela den ovanstående bilden, inklusive de mörklagda ytterkanterna. Monterar man precis samma objektiv på en digitalkamera i halvformat kommer den mindre sensorn enbart att se det ljusare utsnittet i mitten av bilden. Som du kanske minns från artikeln om brännvidd ger detta precis samma effekt som att montera en längre brännvidd på 35 mm filmkameran:

Bildvinkel vid 75 mm

Uträkning och exempel

Man tar reda på ett formats förlängningsfaktor genom att räkna ut bildytans diagonal. Denna divideras sedan med diagonalen för 35 mm film, som alltid är 43 mm, eftersom filmrutorna alltid är 36 x 24 mm. Då får man ett tal som är mellan 1,3 och 2,7:

FormatBreddHöjdDiagonalFaktor
35 mm småbildsformat36 mm24 mm43 mm
Canon/Sony/Nikon fullformat36 mm24 mm43 mm(ingen)
Canon APS-H28,7 mm19,1 mm34 mm1,3x
Nikon DX/Sony/Fuji/Pentax23,7 mm15,5 mm28 mm1,5x
Canon APS-C/EOS-M22,2 mm14,8 mm27 mm1,6x
Olympus/Panasonic 4/317,3 mm13 mm22 mm2x
Nikon CX13,2 mm8,8 mm16 mm2,7x

Om man tar ett klassiskt 50 mm normalobjektiv från en filmkamera och vill montera det på en kompatibel digitalkamera får det en upplevd brännvidd enligt nedanstående tabell:

FormatFaktorBildvinkel motsv.
35 mm småbildsformat50 mm
Canon/Sony/Nikon fullformat1x50 mm
Canon APS-H1,3x63 mm
Nikon DX/Sony/Fuji/Pentax1,5x75 mm
Canon APS-C/EOS-M1,6x80 mm
Olympus/Panasonic 4/32x100 mm
Nikon CX2,7x136 mm

Omvänd förlängningsfaktor

Förlängningsfaktorn fungerar givetvis även omvänt. För att räkna fram en digital motsvarighet till en filmbrännvidd dividerar man brännvidden med förlängningsfaktorn. Om vi fortsätter med utgångspunkt från ett 50 mm normalobjektiv från en filmkamera kräver samma bildvinkel motsvarande förkortning inom digitalfoto:

FormatFaktorNormalbrännvidd
35 mm småbildsformat50 mm
Canon/Sony/Nikon fullformat1x50 mm
Canon APS-H1,3x40 mm
Nikon DX/Sony/Fuji/Pentax1,5x33 mm
Canon APS-C/EOS-M1,6x31 mm
Olympus/Panasonic 4/32x25 mm
Nikon CX2,7x18 mm

Ursprung

När de första praktiska digitala systemkamerorna lanserades i slutet av 90-talet var dessa av kommersiella skäl i halvformat, och av ren nödvändighet 100% kompatibla med respektive tillverkares gamla filmobjektiv. En fullformatssensor skulle ha varit för dyr, men att förändra objektivfattningen det minsta skulle ha gjort det omöjligt (eller åtminstone mycket krångligt) att använda filmobjektiv på digitalkameror. Alltså fick de gamla objektiven leva kvar i någotsånär kompatibilitet med de nya kamerorna, men de mindre digitalsensorerna skapade en permanent beskärning av bilderna, dvs. en skenbar brännviddsförlängning.

Förlängningsfaktorn var ursprungligen en tumregel för fotografer som hade omfattande erfarenhet av 35 mm film och hade en intuitiv känsla för vilken typ av bildvinkel som man fick med en given brännvidd såsom 18 mm, 24 mm eller 50 mm. Beskärningseffekten innebär nämligen att 18 mm supervidvinkel blir en betydligt mindre dramatisk vidvinkel (motsvarande 27 mm), 24 mm nästan ingen vidvinkel alls (motsv. 36 mm), och att 50 mm inte längre är en normal brännvidd, utan snarare en kortare telebrännvidd (75 mm).

Den enda fördelen härvidlag är för fotografer som använder långa brännvidder för att komma närmare sina motiv. Förlängningseffekten gör att ett 400 mm superteleobjektiv ger samma komposition som ett massivt 600 mm, och så vidare.

Halvformatobjektiv

Det finns en och annan optisk fördel med att konsekvent använda fullformatoptik i det mindre halvformatet. Ett objektiv är alltid skarpast och som mest raktecknande i mitten av bildcirkeln – precis det område som den mindre halvformatssensorn ser. En halvformatsensor slänger alltså bort de delar av bildcirkeln som är minst skarpa och distorerar mest.

Nackdelarna är dessvärre desto fler. Rent praktiskt bör man inte montera mer glas framför kameran än man faktiskt använder. Ett fullformatsobjektiv har en massa oanvänd glasyta som bara sitter där och väger mycket och tar plats. Samt kostar pengar: ett objektivs prislapp överensstämmer förbluffande väl med dess vikt i gram. Och sedan har vi problematiken med att ett stort, tungt och dyrt 17–35 mm supervidvinkelobjektiv inte har en särskilt dramatisk bildvinkel i halvformat.

Av precis den anledningen har optiktillverkarna tagit fram objektivserier som är särskilt konstruerade för det mindre halvformatet. Dessa objektiv har inte större bildcirklar än att de precis klarar av att belysa den mindre sensorn. Det gör det möjligt att konstruera mindre och lättare objektiv, vilket direkt avspeglas på priset. Det gör det också möjligt att konstruera objektiv med kortare brännvidder för att kompensera för förlängningsfaktorn.

Ett 18–35 mm objektiv för fullformat har t.ex följande motsvarigheter inom halvformat: 9–18 mm (Olympus 4/3), 10–22 mm (Canon APS-C) eller 12–24 mm (Nikon DX).

Konsekvensen är tyvärr att halvformatobjektivet inte alltid förmår belysa hela 35 mm filmrutan/fullformatssensorn. Detta yttrar sig i en mer eller mindre markant vinjettering (i extrema fall kan även objektivets skal komma med på bilden!), såsom illustreras konceptuellt här:

Illustrering av digitalobjektiv

Vinjetteringen kan självfallet minimeras genom en viss beskärning – men beskärning är ju samma sak som en längre brännvidd!

Att blanda format

Helst skulle jag vilja tiga ihjäl begreppet förlängningsfaktor. Jag skulle kanske till och med skulle komma undan med det. Majoriteten av mina tilltänkta läsare kanske inte ens har någon erfarenhet av 35 mm och inga planer på att investera i fullformat.

Det finns dock tre saker som tillsammans motiverar mig att göra denna till synes onödigt komplicerade och akademiska utläggning:

Blandade format. Oavsett om du saknar erfarenhet av 35 mm, eller om du inte har planer på att gå vidare till fullformat kommer de formaten fortfarande att existera. När du vill utvidga ditt system, välj efter rätt kriterier! 17/18 mm är inte supervidvinkel i halvformat. 50 mm är ingen normalbrännvidd i halvformat. Var försiktig med hur optiktillverkarna marknadsför sina produkter – samt hur återförsäljarna rubricerar dem. Läs på noggrant eller fråga om halv-/fullformat i butiken. (Och gå till en fotobutik, där folk kan sitt ämne, och inte något stort, billigt elektronikvaruhus.)

Skakningsoskärpa. 1/F-regeln (den kortaste tillåtna slutartiden för att minimera skakningsoskärpa) är framtagen för 35 mm film. Denna regel måste modifieras med förlängningsfaktorn för att gälla i halvformat – 1/(F x FF).

Kompaktkameror. Objektiven på kompaktkameror är inte utbytbara. (I så fall skulle de definieras som systemkameror.) Men när (eller kanske snarare om) tillverkaren eller annonsören skriver ut ett brännviddsområde på en kompaktkamera är detta så gott som alltid motsvarigheten i 35 mm filmtermer.