Hem > Artiklar > Fotografering > Fotograferingens grunder

Fotograferingens grunder

Ordet fotografering kommer från grekiskan och betyder att "skriva med ljus". Fotografering handlar ytterst om att släppa in litet ljus i en låda och sedan se till att ljuset inte lämnar lådan förrän det har registrerats på någon form av ljuskänsligt medium.

Exponering

Att ta en bild kallas med en flottare term för att göra en exponering, dvs. man utsätter bildytan för ljus. Ordet exponering innebär också en värdering av hur mycket ljus som fallit på bildytan, eller enklare uttryckt: hur ljus eller mörk bilden blir. Det finns tre sätt att reglera detta:

Tid

Det kanske mest intuitiva sättet att styra hur mycket ljus som släpps in i kameran är att variera vad som kallas för exponeringstiden, alltså den tidsperiod varunder kameran står öppen och låter ljus falla på bildytan.

Exponeringstiden är exakt proportionerlig med det infallande ljuset. Om kameran står öppen dubbelt så länge släpper den in exakt dubbelt så mycket ljus. Står den öppen hälften så länge når bara hälften av ljuspartiklarna bilden.

Exponeringstiden kallas med ett annat ord för slutartiden eller slutartalet. På kameror sitter det en ridå framför bildytan som skyddar denna från att exponeras innan bildtagningen. Denna ridå kallas för slutare.

Yta

Det andra sättet att variera exponeringen går ut på att ändra storleken på bländaren, alltså den öppning som släpper in ljus i kameran.

Även bländarstorleken är exakt proportionerlig med vilken ljusmängd som släpps in. En större bländaröppning släpper in mer ljus under en given tidsperiod än en mindre. Bländarens storlek uttrycks ofta som ett bländartal, eller F-tal (F för focal length, dvs. brännvidd; mer om hur det hänger ihop senare).

Ljuskänslighet

Ljuskänsligheten uttrycks med ett ISO-tal och är filmens eller sensorns förmåga att absorbera ljus. Där exponeringstiden och bländaröppningen reglerar hur mycket ljus som släpps in i kameran är det ljuskänsligheten som styr hur mycket ljus som faktiskt fastnar på bilden. Bländar- och slutartal är alltså ytterst rätt godtyckliga termer om ljuskänsligheten inte är känd.

Exempel på ISO-tal är 100, 200 eller 1600. Ju högre tal, desto känsligare bildyta och desto mindre ljus krävs för att skapa den önskade exponeringen – men inte utan sitt pris, vilket vi strax kommer in på.

Steg

Kameran behöver självklart ställas in annorlunda beroende på hur mycket ljus som är i omlopp. När solen tittar fram är det ju givetvis långt mer än om man tar en bild i skenet av ett stearinljus. Vi kommer att gå in på ljusmätning senare.

För att hålla reda på hur mycket ljus som faller på bildytan delar kameror och fotografer in ljuset i hanterbara sjok som kallas steg. Ett steg innebär en exakt fördubbling eller halvering av ljusmängden:

Det fotografiska steget är en så kallad logaritmisk enhet. Ett steg innebär en fördubbling eller halvering av ljusmängden, medan två steg betyder 4 gånger (eller 1/4 gånger) så mycket ljus. Tre steg medför en åttadubbling eller en åttondel av ljusmängden, och så vidare.

I de allra flesta lägena kan man också finjustera exponeringen i halva, tredjedels eller kanske ännu mindre indelningar av de ovannämnda stegen.

Exponeringsvärde

De ovannämnda tre parametrarna – exponeringstid, bländaröppning och ljuskänslighet – är intimt förbundna med varandra. De samverkar för att skapa en exponering. Om man förändrar en av dem måste endera (eller båda) av de andra förändras på ett motsvarande sätt för att exponeringen skall bli densamma.

Konsekvensen är att det kan finnas en hel räcka med inställningar som ger exakt samma exponering, alltså samma proportioner mellan ljust och mörkt i det färdiga fotografiet. Man säger då på fotospråk att de ger samma exponeringsvärde.

Om man tittar snabbt och med svaga ögon kan man kanske få för sig att kamerainställningarna inte spelar någon roll. Om det finns så många inställningar som innebär samma exponering, ökar det inte sannolikheten för att bilden blir rätt?

Jo, men samtidigt nej. Exponering är mycket, men inte allt i ett fotografi. Även om det kanske finns många kombinationer av bländare, slutare och ISO som dirigerar lika många ljuspartiklar till bildytan kommer kamerans och objektivets inställningar att få dem att reagera på väsentligt olika sätt: