Hem > Artiklar > Fotografering > Slutaren

Slutaren

Slutaren är en ridå som sitter framför bildytan och hindrar denna från att exponeras innan det är dags att ta ett fotografi. På en modern systemkamera sitter slutaren alltid inbyggd i själva kamerahuset, direkt framför filmen eller sensorn, en s.k. fokalplansslutare. I den nedanstående bilden syns en slutare – till vänster i utgångsläget och till höger under det att bilden tas:

Slutare i slutet respektive öppet läge

Vissa kamerakonstruktioner har i stället slutaren inbyggd i objektivet, en centralslutare, som då är utformad med lameller, ungefär som en bländare. En digitalkamera kan ha en elektronisk slutare, där bildsensorn "blinkar till" under det ögonblick som bilden tas, eller också kan den kombinera en elektronisk och en fokalplansslutare beroende på önskad funktion.

Slutartid

Exponeringstiden kallas också slutartid, och anges alltid i sekunder eller delar av sekunder. En äldre kamera har kanske ett vridhjul, ofta på ovansidan av huset, där man ställer in slutartiden:

Vridhjul med slutartider

Som du ser finns det ett B och en massa siffror: 1000, 500, 250, etc. Varje sådan siffra är ett slutartal.

"200" i det lilla fönstret längst upp är ISO-talet. Notera att det står "ASA" alldeles intill.

Av tradition, och för att spara plats, är det underförstått att dessa tal inte skall betraktas som heltal, utan som fraktioner av 1 sekund: 1/1, 1/2, 1/4, och så vidare ner till 1/1000 sek, eller kanske upp till hela 1/16000, beroende på kameran. Om det är möjligt att ställa in slutarhastigheter som är längre än 1 sekund anges dessa antingen genom symbolen för sekund (1″, 2″, 4″), förkortningen för sekund (1S, 2S, 4S) eller att sekundtalen skrivs med en annan färg. Här kommer den gängse serien med slutartider:

421 – 2 – 4 – 8 – 15 – 30 – 60 – 125 – 250 – 500 – 1000 – 2000 – 4000 – 8000

Som framgår av listan står varje tal i ett 1:2-förhållande till de omkringvarande. 1/30 sekund är alltså hälften av 1/15 sekund, 1/60 sekund är hälften av 1/30 sekund. 1:2-förhållandet känns kanske igen från artikeln om fotograferingens grunder och motsvarar ett steg, eller en fördubbling eller halvering av ljusmängden.

Sedan är man inte heller hänvisad till dessa hela steg; en modern kamera kan även justera exponering i halva eller tredjedels steg, och då kan man se slutartider såsom 1/40 sekund, 1/80, 1/160, etc.

Minnesregel: eftersom både bländare och slutare använder sig av fraktioner (bländare: brännvidd genom bländaröppning, slutare: 1/x sekund) går det att säga att högre tal ger mindre exponering. Lägre tal ger mer exponering.

Andra slutarinställningar som kan vara möjliga att ställa in på en kamera är B (eng. bulb) och T (eng. time). Bulb betyder att slutaren står öppen så länge som avtryckaren hålls nere, medan man med T-inställningen trycker en gång för att påbörja exponeringen och ytterligare en gång för att avsluta den.

Uppbyggnad

Slutarmekanismen består av två ridåer: den främre och den bakre. När exponeringen inleds dras den främre ridån ner och exponerar bildytan. När den uppmätta slutartiden (enligt ovan) har passerat faller den bakre ridån ner över bildytan och avbryter exponeringen. Därefter återställs hela mekanismen så att nästa exponering kan tas. Detta kan beroende på kameran ske allt från en och en halv gång upp till elva (11!) gånger i sekunden.

En kortare exponeringstid uppnås inte genom att slutarridåerna rör sig snabbare. I stället följer den bakre ridån tätt på den främre. På så sätt exponeras bara en strimma av bilden samtidigt. Även om slutarrörelsen tar 1/100 sekund är en individuell pixel endast exponerad i 1/1000 sekund.

Det här korta YouTube-klippet illustrerar detta betydligt bättre än jag kan göra i text. Det är en slow motion-film som beskriver hur slutaren fungerar vid just 1/100 och 1/1000 sekund. Notera vid ca. 0:06 och 0:18 hur hela bildytan exponeras, men vid 0:37 rör sig båda ridåerna samtidigt, så att endast en tredjedel av bildytan exponeras samtidigt.