Hem > Artiklar > Fotografering > Slutaren

Slutaren

Slutaren är en ridå som sitter framför bildytan och hindrar denna från att exponeras innan det är dags att ta ett fotografi. Under bildtagningen dras slutaren åt sidan för att blotta bildytan, och för att avsluta exponeringen dras ridån för igen.

Typer av slutare

Fokalplansslutare

På en modern systemkamera sitter slutaren alltid inbyggd i själva kamerahuset, direkt framför filmen eller sensorn, en s.k. fokalplansslutare. I den nedanstående bilden syns en slutare – till vänster i utgångsläget och till höger under det att bilden tas:

Slutare i slutet respektive öppet läge

Central- eller elektronisk slutare

Vissa kamerakonstruktioner har i stället slutaren inbyggd i objektivet, en centralslutare, som är utformad med lameller, ungefär som en bländare. En digitalkamera kan ha en elektronisk slutare, där bildsensorn "blinkar till" under det ögonblick som bilden tas, eller också kan den kombinera en elektronisk och en fokalplansslutare beroende på önskad funktion.

Slutartid

Exponeringstiden kallas också slutartid, och anges alltid i sekunder eller delar av sekunder. En äldre kamera har kanske ett vridhjul, ofta på ovansidan av huset, där man ställer in slutartiden:

Vridhjul med slutartider

200 ASA (längst upp i bild) är den förinställda ljuskänsligheten på filmen som sitter i kameran. De övriga siffrorna som visas, 1000, 500, 250, etc., är slutartal. På grund av platsbrist är dessa förenklade till heltal, men de är i själva verket bråkdelar av en sekund: 1/1000, 1/500, 1/250 sekund och så vidare. Det ger då (förhoppningsvis) sig självt att 1/1000 faktiskt är den kortaste exponeringstiden

En modernare kamera kan kanske ställas in på exponeringstider så korta som 1/4000 eller 1/8000 sekund, eller längre än en hel sekund. Dessa längre exponeringstider kan betecknas med en symbol (1″, 2″, 4″), förkortning (1S, 2S, 4S) eller möjligen en avvikande färg. B står för bulb och innebär att slutaren står öppen så länge som man håller ner avtryckaren, medan man i läget T (time, ej illustrerat) trycker en gång för att påbörja exponeringen och en gång till för att avsluta den.

Slutartalsserien

Här följer en uppställning över de traditionella exponeringstiderna, med hela sekunder i grönt:

421 – 2 – 4 – 8 – 15 – 30 – 60 – 125 – 250 – 500 – 1000 – 2000 – 4000 – 8000

Varje tal står i ett (ungefärligt) 1:2-förhållande till de omkringvarande. 1/30 sekund är alltså hälften av 1/15 sekund, 1/60 sekund är hälften av 1/30 sekund. 1:2-förhållandet känns kanske igen från artikeln om fotograferingens grunder och motsvarar ett steg, eller en fördubbling eller halvering av ljusmängden. På en modern kamera kan man i regel göra finare justeringar, i halva eller tredjedels steg.

Uppbyggnad

Slutarmekanismen består av två ridåer: den främre och den bakre. När exponeringen inleds dras den främre ridån ner och exponerar bildytan. När den uppmätta exponeringstiden (enligt ovan) har passerat faller den bakre ridån ner över bildytan och avbryter exponeringen. Därefter återställs hela mekanismen så att nästa exponering kan påbörjas. På en äldre, mekanisk kamera måste man själv vrida upp mekanismen (samtidigt som man matar fram nästa filmruta), medan en motordriven kamera kan upprepa den här slutarrörelsen flera gånger i sekunden.

En kortare exponeringstid uppnås inte genom att slutarridåerna rör sig snabbare. I stället följer den bakre ridån tätt på den främre. På så sätt exponeras bara en strimma av bilden samtidigt. Även om slutarrörelsen tar 1/100 sekund är en individuell pixel endast exponerad i 1/1000 sekund.

Det här korta YouTube-klippet illustrerar detta betydligt bättre än jag kan göra i text. Det är en slow motion-film som beskriver hur slutaren fungerar vid just 1/100 och 1/1000 sekund. Notera vid ca. 0:06 och 0:18 hur hela bildytan exponeras, men vid 0:37 rör sig båda ridåerna samtidigt, så att endast en tredjedel av bildytan exponeras samtidigt.

Blixtsynkronisering

Gå tillbaka till inledningen av artikeln och titta på bilden på slutarhjulet. Titta sedan på slutartalsserien. I båda fallen hittar du exempel på exponeringstider som är markerade i rött: 1/60 respektive 1/250 sekund.

De rödmarkerade exponeringstiderna är kamerans blixtsynkroniseringstid, även X-synktid. Detta är den snabbaste exponeringstiden där det går att använda blixt. Den kan variera från 1/60 sekund ner till de allra kortaste exponeringstiderna, beroende på hur slutaren är konstruerad. Den kortaste möjliga blixtsynktiden bestäms av vilken som är den kortaste möjliga exponeringstiden där hela bildytan fortfarande exponeras samtidigt.

Ljusimpulsen från en kamerablixt är väsentligt kortare än en genomsnittlig exponeringstid, i runda slängar 1/1000 sekund. Eftersom kortare exponeringstider möjliggörs genom att endast en strimma av bildytan exponeras åt gången innebär detta att endast en del av fotografiet kommer att exponeras med blixt.

För att förhindra detta är de flesta moderna kameror elektroniskt spärrade, så att det inte går att ställa in kortare exponeringstider än blixtsynktiden när blixten är aktiv.