Perspektiv

Ett fotografi är en tvådimensionell avbildning av en tredimensionell verklighet. Perspektiv handlar inom fotografering om medel att understryka eller avlägsna känslan av djup i fotografiet. Det är kamerans placering i förhållande till motiv och bakgrund som avgör djupförhållandet i bilden. Brännvidden avgör sedan vilken komposition man får vid ett givet perspektiv. Man kan alltså inte zooma sig till ett nytt perspektiv, man måste fysiskt flytta på kameran. En kort eller lång brännvidd har alltså inget inneboende perspektiv, utan allt handlar om placering och komposition.

Stationär kamera

Så länge som kameran är stationär i förhållande till motivet förändrar brännvidden ingenting förutom bildvinkeln och därmed förstoringsgraden. Låt oss nu titta på några exempelbilder:

16 mm. Mitt i bilden står en vit kaffekopp, och cirka 1 meter längre bort står en kaffeburk. Burken är ungefär dubbelt så hög som koppen, men eftersom den är nästan dubbelt så avlägsen som koppen avbildas den i nästan halva storleken.

85 mm. Kameran har inte flyttat sig, men brännvidden har förlängts mer än 5 gånger. Både koppen och burken har förstorats och i samma grad. Vi hade lika gärna kunnat ta ett utsnitt ur den tidigare bilden:

Exponeringen skiljer sig med kanske ett halvt steg, och bilden är skarpare eftersom den kortare brännvidden har ett större skärpedjup. Men kameran flyttar inte på sig mellan bilderna, och därför avbildas föremålen i samma relativa storlek till varandra. Perspektivet är alltså inte förändrat mellan bilderna.

Här är ovanstående bilder i diagramform:

16 mm.

85 mm (= 16 mm beskuren).

Rörlig kamera

Vi utgår från den tidigare bilden som vi tog vid 85 mm brännvidd:

Jag förändrar nu brännvidden till 16 mm. Men för att kompensera för den minskade förstoringsgraden kommer jag i stället att flytta kameran så att kaffekoppen avbildas i ungefär samma förstoring:

Burken i bakgrunden avbildas plötsligt i en väsentligt mindre förstoringsgrad, och verkar därmed längre bort. Att förändra perspektivet har fått de båda objekten att verka längre ifrån varandra än de egentligen är. Men för att åstadkomma det var jag tvungen att ändra kamerans placering.

Så här ser det ut rent schematiskt, först om vi utgår från bilden vid 85 mm:

Nu ökar vi bildvinkeln men går i stället närmare för att behålla förstoringsgraden:

Koppen upptar samma andel av bildvinkeln oavsett brännvidden. Men burken sveper ut en väsentligt mindre andel av den vidare bildvinkeln, och ser därmed betydligt mer avlägsen ut.

Ett annat sätt att tänka på detta är att betrakta det totala djupet i motivet, och kamerans placering i förhållande till de båda elementen:

• I det första exemplet (stationär kamera) var det totala djupet exakt samma: 2,5 meter (kamera > 1,5 m > kopp > 1 m > burk). Burken var alltså nästan dubbelt så avlägsen som koppen.
• I det andra exemplet (rörlig kamera) var det totala djupet först samma 2,5 meter. Sedan flyttade vi kameran så att den bara var 0,4 meter från koppen. Det inbördes avståndet mellan elementen var fortfarande 1 meter. Men 0,4 + 1 meter = 1,4 meter, vilket betyder att burken var 3 gånger mer avlägsen än koppen!

Perspektivförvrängning

Det vi sett i aktion här ovan är perspektivförvrängning. Ett föremåls avstånd från betraktaren avgör hur stort eller litet det avbildas. Detta är givetvis logiskt, men hur storleken förändras på ett drastiskt sätt vid korta eller långa avstånd kan tyckas ointuitivt.

Perspektivförvrängningen är ett kontinuum. Det finns inga magiska gränser där den plötsligt träder i kraft, utan den skiftar steglöst från nära till fjärran. I artikeln om skärpedjup demonstrerar jag oavsiktligt detta när jag visar hur skärpedjupet varierar med avståndet. Naturligtvis ändras ju även perspektivet:

Från vänster till höger: Jurij (0,65 m avstånd), Christer (0,45 m) och Neil (0,25 m).

Jurij 1,2 m, Christer 1,0 m, Neil 0,8 m.

Jurij 2,3 m, Christer 2,1 m, Neil 1,9 m.

Ju mer avståndet ökar – djupet i motivet – desto mindre verkar det inbördes avståndet mellan astronauterna. I den tredje bilden är det inte mycket som skiljer dem åt, procentuellt avståndsmässigt. Därför avbildas de i i stort sett samma förstoringsgrad.

Fotografen använder perspektivet för att isolera motivet eller också baka in det i sitt sammanhang. Men då perspektivförvrängning är ett kontinuum går det även att göra samma experiment med ett långsträckt motiv. Detta kan vi se i aktion i denna bildserie på en gitarr:

16 mm.

35 mm.

85 mm.

Lade du märke till hur gitarrens hals förändras mer dramatiskt mellan bilderna än kroppen?

Det som sätter begränsningarna för fotografens möjlighet att manipulera perspektivet är:

• Närgränsen – det kortaste avståndet där fokusering är möjlig.
• Brännvidden – sätter begränsningar på kompositionen vid ett visst avstånd.