Introduktion till musikteori

Musikteori är inget regelverk. Snarare skulle man kunna påstå att det är ett försök att analysera musik och hitta mönster och konventioner, för att sedan kunna diskutera hela rasket med en konsekvent terminologi.

Använder jag musikteori? I ärlighetens namn förstår jag inte frågan. Jag ser inte hur man kan undvika det, om man är musiker som skriver musik och framför den tillsammans med andra musiker. Om vi tar ett exempel. Alice har skrivit en låt och vill visa den för sin medmusiker Bob. Så här kanske Alice säger innan hon demonstrerar låten för Bob:

Låten går i G dur, 4/4-takt, cirka 130 slag per minut. Ackorden i versen är G, C och D. I refrängen går jag över till e moll. Sticket går i C. Sedan finns det en solosektion i e moll som jag vill att du skall improvisera över.

Alice gav precis uttryck för de musikaliska koncepten tonart, rytm, ackordteori och form genom att använda distinkta termer. Hon använde ett teoretiskt sätt att beskriva musik. På ett sätt "använde hon musikteori". Om Bob har någotsånär samma hum om teori som Alice vet han att han inte skall ta ackordformer för B♭7−5, F♯13 och Emmaj9 i versen, såvida inte han känner sig särdeles harmoniskt äventyrsbenägen. Inte heller kommer han bli helt ställd om Alice råkar sjunga ett b eller ess någonstans under versen, eller spelar en F-durtreklang under refrängen. Om musikteori verkligen sätter upp regler så lämnar den också rikligt med plats för undantag.

Musikteori är ett språk som gör det möjligt för musiker att kommunicera tydligt med varandra. Precis som naturliga människospråk finns det vissa överenskomna konventioner. Ja betyder ja, inte nej. Jag skulle vilja uppmuntra den som frågar att åtminstone lära sig grunderna, för det underlättar oerhört för kollektivt musicerande. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt att jag rekommenderar läsaren att lära sig traditionell notskrift. Därmed går det inte bara att bevara och dela med sig av sina idéer, man får tillgång till en hel värld med musikstudier.

Jag lärde mig musikteori eftersom det inte gick att undvika. När jag sätter mig in i något vill jag veta hur det fungerar, jag vill veta vad jag gör. Jag insåg tidigt i livet att musik skulle bli en stor grej för mig. Om så var fallet ville jag kunna tala med andra musiker på deras språk.

Under resans gång har det väckts en väsentlig nyfikenhet kring vissa saker: frågor som lett till ytterligare frågor, en mer grundläggande förståelse, och till sist den ultimata insikten att det finns så mycket mer att lära sig än en enskild person hinner absorbera under en hel livstid. Mer allmänt hållet blev jag inspirerad att lära mig mer om musikteori då jag satt och bläddrade i ett musiklexikon och kände mig utanför eftersom det var så mycket av snacket som jag bara inte begrep.

Det hände ytterligare en grej när jag började spela i band och lärde känna andra musiker som plockat upp ett och annat om musikteori och musikkännedom och var villiga att dela med sig till mig. För att uttrycka det väldigt enkelt var jag bara inte bekväm med att inte känna till de sakerna. Det kändes som att det var min plikt att ta reda på hur allt hängde ihop, om ingenting annat så för att berika mig själv.

Det går till och med att peka ut enskilda små musikaliska gåtor som jag har tillbringat en hel del tid med att jaga svaren på. Jag minns en gitarrist i något kaféprogram som var vanligt på 80-talet. Han demonstrerade på sin gitarr vad det betyder när musiker sätter siffror på ackord: C6, C7 och så vidare. Men jag lyckades aldrig riktigt begripa varför det ingår ett b och inte ett h i ett C7-ackord. Till synes hör den tonen inte hemma i tonarten. Ett annat stort mysterium uppdagades när en bandmedlem påpekade att man inte bör stämma gitarren med hjälp av flageoletterna på femte och sjunde banden, utan att sedan kunna förklara varför. I brist på tillgängliga svar fick jag helt enkelt söka fram dem själv, och när den här möjligheten öppnade upp sig bestämde jag mig för att jag ville ägna mitt personliga hörn av webben åt att dela med mig av min kunskap.

Innan vi påbörjar djupdykningen i musikteori bör jag först precisera vad det är jag egentligen talar om. Teorin i de här artiklarna härstammar från det som vi normalt kallar för "klassisk" musik, det vill säga konstmusik från Västeuropa från ungefär 1650 till 1900. Både äldre såväl som nyare musik kräver i regel andra analytiska och teoretiska termer och verktyg, på samma sätt är det med populär- och folkmusik tillika klassisk musik från andra kulturer. Hur intressant det än må var med annan musikteori kommer jag fokusera så gott som uteslutande på västerländsk sådan.

Sist men inte minst, ett varningens ord. Den här sajten skapades av en gitarrist, mestadels för andra gitarrister. För att begränsa omfånget av en artikelsamling som annars skulle kunna ta sig an episka proportioner, har jag beslutat att skära bort allt som inte är omedelbart relevant för att kunna ta till sig avsnitten om gitarrackord, -skalor och -övningar. Gitarren använder strängt taget ingen särskild musikteori som skiljer sig markant från den för t.ex. oboen, men det som inte är ytterst väsentligt kanske inte har en naturlig plats på den här sajten i sin nuvarande tappning.